Kärnvapen uran
•
Kärnvapen
Kärnvapen är en typ av vapen vars sprängladdning får sin energi från fission, eller från olika kombinationer av fission och fusion, av atomkärnor. Detta skiljer dem från konventionella vapen, vars sprängladdningar får sin energi från kemiska processer.
Kärnvapen finns i varianter från de minsta med sprängkraft som inte är mycket större än de största konventionella bomberna, till enormt kraftfulla konstruktioner som kan utplåna allt inom en radie på flera kilometer. Kärnvapen transporteras vanligen till målet med bombplan eller ballistiska robotar, men även artilleripjäser, kryssningsrobotar och minor med kärnladdningar finns. Många kärnvapen har provsprängts men endast två har använts i en väpnad konflikt: Atombomberna över Hiroshima och Nagasaki (Little Boy och Fat Man) sprängdes mot slutet av andra världskriget i augusti på order av USA:s president Harry S. Truman. Den som använder kärnvapen i en väpnad konflikt bedriver kärnvapenkrig.
Olika namn
[redigera | redigera wikitext]Det finns ett antal namn som används för vissa eller alla sorters kärnvapen. I vardagligt tal kan atombomber åsyfta både kärnvapen i allmänhet och fissionsvapen i synnerhet.
•
I kärnvapen används främst isotoperna uran och plutonium Uran förkommer som ett naturligt grundämne i jord och berggrund, och består huvudsakligen av två isotoper, U och U Plutonium finns däremot endast i mycket små mängder i naturen och skapas därför syntetiskt i kärnreaktorer av uran
Både uran och plutonium är radioaktiva ämnen med långa halveringstider. Halveringstiderna för uran och uran är 0,7 respektive 4,5 miljarder år, medan plutonium har en i sammanhanget kortare halveringstid på 24 år. Det innebär att det tar så lång tid för ämnet att bli hälften så radioaktivt som idag. När det en gång kommer ut i naturen finns ämnet med andra ord kvar där under en mycket lång tid framöver.
Uranbrytning
Uranbrytning är det första steget i processen från naturligt uran till kärnvapen. Uranmalm finns i berggrunden och kan utvinnas på olika sätt; vid markytan i dagbrott, i underjordsgruvor, eller genom att kemiskt filtrera uran från malm med låga halter av uran (så kallad in situ-lakning).
Uranmalm bryts i ett fåtal länder. De största gruvorna finns i Kanada och Australien, men uran bryts också i Namibia, Sydafrika, Kazakstan, Uzbekistan och Ryssland.
Även Sveriges berggrund är rik
•
Leder kärnkraft mot kärnvapen?
Frågan om kärnvapen och civil kärnkraft existerar komplex.
Den övergripande slutsats vi landat i existerar följande:
En global utbyggnad från civil atomenergi medför ett viss ökad risk till spridning från radioaktiva vapen. Risken ligger både inom att nya länder kunna komma inom besittning från kärnvapen samt i för att terrorgruppen förmå får resurser till radioaktivt vapenmaterial. Civil kärnkraft inom stabila demokratier är relativt oproblematiskt ifrån dessa perspektiv. Men riskerna i icke stabila demokratier och allmänt länder tillsammans med hög korruption gör för att energilösningar liksom bygger vid sol- vind- och bioenergi är för att föredra inom dessa länder.
Vi har allmänt svårt för att se för att riskerna kopplade till spridning av radioaktiva vapen motiverar en påskyndad avveckling inom de länder som redan har atomenergi eller motiverar ett stopp av undersökning på fjärde generationens atomenergi. Vi värderar också riskerna som fossil energi medför som allmänt högre.
Men det existerar viktigt för att ha inom åtanke för att det finns stora osäkerheter när man ska uppskatta både konsekvenserna av fossil energi samt risken till spridning från radioaktiva vapen. Detta fullfölja att man kan komma till olika slutsatser.
Vi kommer h