Dramaturgiska modellen frankenstein
•
Den dramaturgiska modellen
Att skriva ett roman existerar ofta enstaka lång samt mödosam process, därför existerar det många värt för att låta någon utomstående studera igenom manuset för för att säkerställa för att romanens elementär byggstenar finns där.
Den klassiska dramaturgiska modellen skapades redan under Antiken och bygger grovt vid tre akter:
- Anslag och presentation
- Fördjupning och konfliktupptrappning
- Konfliktförlösning och avtoning
Anslaget lägger grunden för berättelsen, presenterar enstaka konflikt och pekar ut enstaka riktning. Riktningen måste i sin tur styras mot slutet, mot själva poängen, som även kan benämnas som historiens klimax. i enlighet med den på denna plats dramaturgiska modellen finns detta vissa spelregler för hur berättelsen bör presenteras. existerar det enstaka skräckhistoria förväntas den existera läskig samt av en feelgood-roman väntar man sig för att bli vid gott humör. Om förväntningarna från annonsen inte infrias, blir läsaren förvirrad.
När jag lektörsläser ett manus har jag tillsammans mig denna modell, på grund av att titta om historien funkar alternativt inte. Förutom det tittar jag också givetvis vid karaktärerna samt deras beskrivning. Är dem trovärdiga? Hur känns dialogen? Hur gestaltas de? Ha ständigt Show, don´t tell inom bakhuvudet.
•
Den klassiska dramaturgiska modellen
Den klassiska dramaturgiska modellen är en teoribildning - med ursprung ur det antika, grekiska dramat - som beskriver hur ett drama ska byggas upp. En absolut majoritet av all västerländsk teater och film följer mer eller mindre medvetet denna modell. Dramaturgi är konsten att berätta en handling så att den fängslar publiken. Den används ofta i film, teater, romaner, datorspel och serietidningar.
Modellens delar
[redigera | redigera wikitext]- Anslag = Förväntningar väcks, huvudkonflikt anas, framåtrörelsen inleds.
- Presentation = Fakta kring huvudkonflikten, sammanhangen kring huvudpersoner, samt en översikt över huvudpersonen/huvudpersonerna.
- Fördjupning = Huvudpersoner och eventuella antagonister presenteras mer ingående (drivkrafter, svaga/starka sidor) konfliktens bakgrund utvecklas, sympati/avsky väcks.
- Upptrappning = Tempot ökar, konflikter trappas upp.
- Klimax = Konflikten/konflikterna avgörs, det utlovade anslaget infrias, presentationen och fördjupningen bekräftas, upptrappningen når sin kulmen.
- Avrundning = Lugnet efter stormen, publiken får ta del av huvudpersonernas känslor – sorg eller triumf, eventuellt sidokonflik
•
Berättelsekurvan
I en berättelse finns det ett speciellt mönster som alla historier är formade efter. Den kallas för den dramaturgiska modellen och är hämtad från filmmanusets värld. Denna form kallas även ibland för valen då berättelsens kurvor går att efterlikna en val.1. Bokens början kan efterlikna valens stjärt. Det inleds med en presentation av bokens huvudkaraktär. Oftast brukar boken inledas ganska spännande så att läsaren ska fångas och vilja fortsätta att läsa därav den höga spänningsgraden.
2. Därefter kommer fördjupningen. Vi får lära känna karaktären ännu mer och världen som den lever i.Här blir tempot mer avslappnat och därför sjunker spänningen. Men tillslut måste något hända annars blir läsaren uttråkad.
3. Det är då den första vändpunkten kommer. I vändpunkt 1 sätts karaktären ut för något som skakar om hela dess värld. Ett hot presenteras här och karaktären sätts i underläge. Nu blir det genast mer spännande att läsa och vi kan se hur spänningsgraden stiger igen upp över valens rygg.
4. På vägen upp mot konfliktupptrappningen varvas lugna och mer intensiva avsnitt. Vår hjälte måste nämligen möta nya hot om det ska bli en spännande historia. Kansk